Arkeologivandringar

Salem är rikt på fornlämningar. Vid våra vandringar ute i bygden brukar vi ofta visa några av de främsta fornminnena. Våren 2007 gjorde vi tre vandringar i några mindre besökta fornlämningsområden.

Hamberget
Den första fornlämningsvandringen ägnade vi åt Hamberget (eller Hamnberget, som det ofta skrivs). Där besökte vi först de imponerande gravrösena högt uppe på berget, med vid utsikt över nejden. Skulle de döda kunna se ut över sina domäner? Eller skulle deras efterlevande kunna se upp till deras viloplatser? Efter dessa skelettgravar från den äldre bronsåldern fortsatte vi till sydsluttningens vackra stensättningar. Under deras tid, yngre bronsåldern, kremerades de döda. Tyder gravarnas undanskymda läge på en ändrad religion eller en ändrad uppfattning om ett kommande liv? I sydsluttningen besåg vi också några boplatslämningar i form av skärvstenshögar (avfallshögar). Vandringen avslutades vid en liten skålgropslokal — också det en fornlämningstyp som hänförs till bronsåldern.

Vid Hallinge
Den andra vandringen gick på bergryggen nordost om Hallinge. Även här besökte vi högt liggande rösen och stensättningar. Här, liksom på Hamberget, fann vi en stenmur, som band samman två gravar. För att markera släktskap? Eller för att anläggningen skulle framstå som än mera imponerande?
Här är flera gravar svårt skadade. Värst utsatt är den stensättning där man plockat ur sten för att göra en härd för ett lägerbål.
Den intressantaste fornlämningen i området är “dödshuset”, en ofylld rektangulär stensättning, närmast lik en husgrund indelad i två “rum”. Här diskuterade vi om den möjligen haft en funktion i begravningsritualen.

Järnåldersbyar
Den sista vandringen ägnades åt den yngre järnåldern och medeltiden. Vi besökte de tre förhistoriska byarna Lundby, Lideby och Åkerby. Vid Lundby gick vi över det enhetliga höggravfältet, så typiskt för vikingatiden. Lidebygravfältet var mera varierat med inslag av resta stenar och en tresidig stensättning. Kanske ett tecken på längre nyttjandetid.
Vandringen avslutades vid Åkerby, en bebyggelse som avhystes för mer än trehundra år sedan, men där bytomten och omgivande odlingsspår ännu tydligt framträder.
Fornlämningsvandringarna hade planerats och leddes av vår ordförande. I övrigt var det deltagarna själva som bidrog med sina kunskaper och synpunkter. Det ställdes många frågor, det gavs få svar. Det finns inget “facit” och de som skulle kunnat besvara frågorna är borta sedan tusentals år.